En regnig dag, en avkrok, ett slitet hotell, en obscyr hotellskylt, men ack så god mat!

Det var en måndag en gråmulen sommardag i Frankrike. Vi var på väg hemåt och körde genom ett ganska händelselöst landskap. Det var långt mellan byarna och de ofta förekommande reklamskyltarna för hotell och värdshus var som bortblåsta. Det började skymma och vi började bli både trötta och hungriga. Vi svängde in  i små folktomma byar för att leta mat och logi. Det enda vi hittade var bykyrkor och stängda bagerier. Tiden gick och det började regna så smått. Lite till höger om landsvägen skymtade vi ännu ett kyrktorn. Vi  svängde av och rullade in i en liten byhåla. Och där, rakt fram såg vi den efterlängtade skylten! "Hotel Bar Restaurant le National chez Monique et Lulu". Vilket namn! Oslagbart! "Chez Monigue et Lulu...." Man anade dekadens, behandskade händer som höll i cigaretter i munstycken, cocktails och röda plyschmöbler. Regnet började tillta och vi gick in på Hotellet. Som vanligt på små landsortshotell fanns en bar och en matsal. I baren spelade ett gäng karlar biljard. Någon hade basker, en annan keps. De glodde på oss när vi kom in. Bakom baren stod en snubbe och rökte Gaullois. Bon soir, sade han. Bon soir sa vi och la till: avez vou un chambre pour deux person! Det hade han. Det hängde nycklar på alla krokar bakom honom, så vi var nog det enda gästerna. Vi fick vårt rum,  lite halvskabbigt men helt OK för en övernattning "på resandefot". Nu var vi hungriga och gick ner till matsalen, en liten lokal med plastblommor och billiga tavlor på väggarna. De satt faktiskt redan några gäster där. De såg ut som locals. Samma snubbe som vi fick nycklarna av kom in och gav oss menyn. Une aperetif? frågade han oss. Oui, un verre vine rouge pour madame et un pastis pour moi svarade jag världsvant (en väl inövad fras efter många krogbesök i landet). "Une pastis! " ;man riktigt såg hur han rykte till och fick en vördnadsfull min. En turist som beställer pastis tänkte han nog. Vinet kom in och även pastisen, ett glas Pernod med sällskap av den klassiska kantiga vattenflaskan. Vi beställde vår mat och avnjöt en alldeles underbar supé: entré, varmrätt och ostar till dessert. Det blev en mycket trevlig kväll!

Ja, så kan det vara bakom nästa vägkrök. På det enklaste hotell, speciellt i Frankrike, döljer det sig ofta en fantastisk matupplevelse. På denna sida ska jag försöka ger er någar tips på vägpärlor i Europa. Här nedan får du numro ett!